Städning på schemat

Snart är klockan en lagom mänsklig tid att dra igång dammsugaren, så att det känns som att jag får något gjort härhemma.

Mina grannar hade fest och sen drog dom ut igår så jag är snäll och väntar ett litet tag till innan jag drar igång med storstädningen. Det är sjukt lyhört här och jag skulle inte vilja bli väckt av någon som dammsugade tidigt en söndagmorgon, speciellt inte om jag var bakis!

Har haft en jättetrevlig helg, fredagsshopping, smink, förfest och utgång. Mycket trevligt! Igår var jag på 50-årskalas, gott fika och god middag. Sedan kvällsmys hemma hos T & R - så slutsumma med denna helg är ju att det han varit helt underbar!

Jag och min nya kavaj som jag inhandlade i fredags - love it!
Plus ett nytt och det första läppstiftet på flera år från MakeupStore, säger bara som Maria Montazami - Mums!

Förfredag

Förfredag, kan man kalla det för det? När man har hamnat en dag fel i kalendern? Jag har en sådan stark känsla idag att det är fredag att det är helt galet!
Det går inte bort heller, lagade fredagsmat när jag kom hem från skolan. Hemgjord vegetarisk pizza, som iofs är det billigaste jag kunde ha kommit på :-P
Men ack så gott!
Men när jag tog ut den i ugnen kom jag på att det inte alls är fredag idag. Hahaha, så det kan gå! Det får bli fina fredagsrester till middag imorgon istället.

Ytterligare ett plus med att ha fredag en dag för tidigt, är ju att det blir fredag på riktigt imorgon och min helg blir en dag längre! Ja, typ... Mentalt i alla fall! :-)

Ett smärre bortfall bara

Nu är jag tillbaka igen, efter två veckors med intensivt skrivande för att hinna med de två inlämningsuppgifter jag hade så hamnade jag i någon sorts tomhet efteråt.
Om det gick bra på den första uppgiften så är jag inte lika säker på att det kommer att gå lika bra på den andra.
Satt nämligen och skrev på den en halvtimme innan den skulle vara inne, fy f_n vilken nervpers! Ja tänker ni, det är lätt att skriva för mycket och behöva korta ner. Det tar ju lite tid på slutet. Men icke! Mitt problem är att jag inte klarar av att skriva tillräckligt mycket, inte på någon av uppgifterna! Hahaha, undrar hur det ska gå på sista momentet som kommer att bli en större skrivande uppgift. Jag kommer ju att smälla av!
Näe, ska försöka komma runt problemet. Ska gå till studieverkstaden någon dag och snacka med dom och se om de kan göra något åt mig ;-)

Just nu sitter jag och ska beställa böcker, tror att jag beställer allesammans för resten av terminen. Är less på att man inte får tag på dom i tid annars, som nu ungefär. Har fortfarande inte böckerna till denna del. Det är en tenta som avslut så jag äger nog böckerna så att jag vet att jag har dom. Finns inte så mkt andrahandsannonser och alla böcker verkar redan vara sålda. Ja, förutom dom som är dyrare än på nätet då. Inte så intressant...

Näe, ska överge detta nu och lägga iväg "lilla" beställningen på 2000 kr. Tjohej, vad kul det är med studentekonomi!
Sen blir det till att läsa in de sista 50 sidorna i enda boken som jag har, som gick att låna på bibblan. Två kapitel borde vara lästa i en bok som är omöjlig att få tag på med, men men. Jag kan inte trolla, inte med knäna i alla fall :-)
Sen ska jag klämma in lite sömn på det med, inte svårt med tanke på boken som jag läser nu... Ibland undrar jag varför de uppfann det akademiska språket... och varför jag måste läsa texter från 1800-talet som är skrivet på det sättet, det är ju en hemsk kombination!

G'natt på er alla!

Kakbak, tröstätning och VG

När allt är jobbigt - då åker man hem till pappa och bakar chokladkaka.
Sen blir det till att tröstäta, är ledsen idag.
Saknar och längtar efter sådant som inte finns.. Fina ord och lite handling håller inte i längden.
Men just idag önskar jag att jag kunde nöja mig med det.
Det tar nog ett tag tills det går över.. Men visst gör det ont när knoppar brister...

Men nu sitter jag och skriver på andra examinationen och håller tummarna för att jag får ihop allt idag, eller imorgon eller i värsta fall på torsdagmorgon. För sen så ska det vara inlämnat.

Sen är det bara rollspel på fredag och vips så är första delen, 7,5 hp i sociologi klart.
Vad hände? Började inte jag nyss?
Hehe, får väl trösta mig att det kommer en ny del direkt istället. Ska ju ändå bli 30 hp totalt så klar är jag inte på långa vägar.
Men ett delmål är snart uppnått!

Men en annan sak! Jag fick VG på första examinationen! Wiii - det är ju bra, var glad i säkert 1 minut på skolan. Men ni vet ju - det är nytt rekord för att vara mig :-)
En minut av glädje är ett stort steg för mig!
Men jag ska gotta mig lite nu med känner jag, Vg av Vg som max, låter fint i mina öron...
Jag kan -jag med :-)

Fast vad vore jag utan Emmy? Min klippa som ledde mig på rätt väg, utan dig vore jag inget. Utan dig hade jag inte ens haft ett arbete klart i tid. Kramar till dig för det!

Vad gör man?

Jaa, som en fortsättning på mitt inlägg igår så lyckades jag och kandensaren vara online samtidigt på FB tillslut. Skrev att jag har tänkt och känt efter och att jag inte vill mera.
Inte alls ett så bra val att göra på alla hjärtansdag kanske, men någon slags självkärlek måste vi ju ha med.
Stackarn blev ju helt förstörd och bara öste ur sig saker som jag älskar dig, kan inte leva utan dig, vill spendera mitt liv med dig tills jag blir gammal, starta en familj med dig osv.
Vad svarar man på sådant då?
Det är som svårt att stå emot när någon gråter hjärtskärande och ingen vill väl vara boven i dramat?

Problemet är bara att spelar ingen roll hur mycket han lovar att bättra sig, att se till mina behov och att vi ska jobba på allt. Jag vill inte... Jag vill inte jobba på något överhuvudtaget, det ska funka ändå. Funka lagom liksom, inte vara konstant kaos i alla fall.
De gånger jag behövde honom som mest och alla de små sakerna, då fanns han inte där. Det små sakerna läggs på hög och tillslut så gör det jätteont!

Det gick bort när jag åkte hem, det tog ett par månader - men det gick över. Jag ville att han skulle komma hit för att se hur det funkade här. Visst levde jag i kaos i höst, men för det måste det väl finnas någon slags essens ändå?
Men allt det onda bara kom tillbaka, alla små saker som jag bad om... Kunde han inte göra, han vill förändra så stort, jag vill ha det lilla.
Se - matematiken går som inte ihop...

Han kommer troligtvis aldrig att klara att ändra på det jag behöver honom att ändra, och jag kommer nog aldrig att ändra mig heller. Absolut inte nu, bränt barn skyr elden.
Ja och det gör dom på riktigt, kanske behövs flera års KBT för att komma över det. Elden...

Men nu sitter jag här likt förbannat och undrar om jag gjorde rätt, finns det rätt och fel när det kommer till kärlek - när det kommer till att ta hand om sig själv?
Sakna honom kommer jag att göra i alla fall & jag är också ledsen... Jätteledsen, bara för att man är den som sätter punkt behöver det automatiskt inte betyda att man inte har känslor.
Det har jag, kanske för många av dom ibland med..
Så vad gör jag nu egentligen?
Mitt i den här förvirringen som uppstår när något tar slut, när band brister och när man står ensam kvar?

Alltså datorer...

Min dator krånglar för det mesta, så jag orkar inte bli förvånad längre men...
Jag skrev precis ett väldigt långt och avancerat mail till den berömda kandensaren... Men precis när jag vara klar och skulle trycka på skicka så backade min dator tillbaka till startsidan och allt försvann.
För att göra en lååång historia kort...
Han skickade ett jättegulligt alla hjärtansdagskort som jag svarade på i rent tvång, tack så mycket det var snällt. Kände att nu var det dags att få han att fatta en gång för alla så jag loggade in på FB och skrev ett mail, tog mig 45 min! Varför kan han inte släppa taget? Har ju sagt till honom så många gånger. Sist bad jag honom tänka över sitt liv och återkomma när han hade gjort det, att jag inte vill höra av honom på flera veckor. Tills det var klart liksom.. Men har skriver varenda dag om allt jävla skit som finns, ursäkta mitt språk. Hur mår du, hur mår katten, vad har du gjort? Jag har gjort det här och det här, med den och den. Alla undrar vart du är och när du kommer tillbaka! What!?!? Hmm få se nu... Aldrig kanske? Skrev ett snällt mail om allt detta, men med ett väldig bestämt avslut att nu är det nog, slut, kaputt, över.

Men som sagt var så försvann det när jag skulle skicka. Varför då?
Är det så tabu att säga att jag inte vill prata med honom mer över mail att datorn själv censurerade det, eller är det inte meningen att jag ska säga det till honom? Och varför inte då i så fall?

Suck....

Bara en liten kvälls-update

En timmes härlig promenad blev det idag! Känns i ansiktet att jag har varit ute i solen, helt underbart! Ibland får man vara glad över det lilla.
T.o.m jag tyckte att is och snö var förträffligt idag då det tillät mig att gena över sjön. Annars hade jag nog aldrig kommit tillbaka!
Måste säga att jag blev lite avundsjuk på alla längdskidåkare, måste vara för att dom tar sig fram snabbare än mig. Jag vill oxå!
Men det känns lite onödigt att börja leta längdskidor nu, det är ju snart mars.. Bara för att jag är i norrland betyder det ju inte att det aldrig kommer att bli vår.
Nja, ska spara mig pengar så att jag kan hitt' på nå kul i slutet av våren istället.

Nu laddar jag och väntar på sista avsnittet av Sherlock. Hallå, BBC hur tänkte ni nu? Tre avsnitt bara, aja baja-fingret på er... ;-)

Ska försöka plita ner några meningar till på skolan med, har som lyckats med en sida bara än så länge. Tror inte att det håller i längden, men det är väl inte mitt fel att det inte fanns något mer att säga om boken? Eller... Hmm...
Näe, skämt å sido nu ska jag kasta ner ett par meningar till så att jag kan sova gott i natt.
Trevlig kväll på er alla!

Solsken och söndagsmys

Funderar på att ta en promenad i det vackra vädret. Solen strålar och det gnistrar så fint på snön ute att till och med jag känner mig glad idag. Skämt å sido, ångesten verkar ha släppt lite på järngreppet igen och det är skönt.
Svårt när det är trångt att andas för att jag får panikattacker hela tiden. Igår hade jag bara hjärtklappning en gång och det är ju bra!

Hade en helt underbar fredag och lördag, har umgåtts med några av de finaste människorna jag vet. Theres och Rickard som är så otroligt snälla och gästvänliga. Fick finfinaste middagen i dagarna två, samt en mycket utsökt korvgrillning ute i solen tillsammans med dom igår :-)
Det gillas skarpt!

Så nu ska jag lista ut om jag har en bra ugn och spis här så att jag kan bjuda igen. Hehehe, har utlovat marinerade linser till vissas stora förtjusning?
Ok då, lovar att slänga in något mer eller något annat på menyn!

Borde plugga, borde läsa... Känner att jag får panik över det, men har ju läst nästan hela boken nu. Saknas c:a 20 sidor och dom kan jag säkert bara hoppa över. Jag har ju fattat vad den handlar om i det stora hela. Dags med att börja på punkt 1 i listan för nästa examination. Ett referat om boken och lite annat som hör där till. Sen får vi hoppas att jag inte kör fast på de andra.
Men först ut och rensa hjärnan och få lite energi, D-vitamin och inspiration!

Solen värmer, men inte mig...

Fattar inte varför det inte släpper...
Varför släpper inte mörkret mig? Jag har jättemånga saker att vara glad för idag,
men jag är... nog livrädd. Ja, det måste vara den bästa förklaringen på vad det är som stör mig.
Jag har hämtat nycklarna till boendet jag ska ha i Umeå ett par månader framöver!
Det borde kännas helt underbart, men jag vill helst bara gå och spy.
Jag är så rädd att ska strula till sig, att något kommer att gå fel så att jag inte kommer att
kunna bo kvar eller att jag alltmänt kommer att få det svårt att ha råd med att bo där.
Det handlar om rätt mycket pengar på ett CSN lån och jag väntar på beskedet om CSN ska be mig betala något återkrav från 2009 där jag kan ha tjänat för mycket pengar. Minns inte ens hur det ligger till längre, inget tjänade jag ju innan eller efter så pengarna är ju slut vilket som.
Halvt panikslagen redan utan att ens veta om jag måste betala något. Vad gör jag då?
Dör jag på fläcken då?
Nu när jag äntligen har lyckats med att få något som jag har längtat så innerligt efter?
Ett eget ställe att bo på om så bara för 3 månader men det vore ju så underbart om saker och ting kunde klaffa för en gångs skull.

Men nu ska jag sluta oroa mig för ett par timmar och packa ihop lite saker, sätta mig i bilen åka mot vad som ska vara mitt hem ett tag. Le mot solen, tacka för att den är uppe och lyser för mig och oss idag här i Norrland. Det gör livet lite lättare att hantera :-)

Ångestattacker och tomhet...

Idag mår jag inte bra alls, nu har jag slagit i botten igen.
Men hallå, vad hände? Jag mådde ju så bra nyss? Varför kan jag inte göra det nu då?
Varför, varför, varför blir det så här? Hur kan jag må så här kasst helt plötsligt?
Jag hade den bästa helgen på länge, så många saker att vara glad över men jag mår bara skit.
Jag borde göra mitt skolarbete, fast jag borde lika gärna lägga skiten på is.

Kommer inte att få det gjort i alla fall. Har försökt varenda dag sedan i torsdag att skriva, har klottrat ner osammanhängade meningar och sjukt mycket upprepningar. Det är det enda jag har lyckats med att få till. Allt är säkert samma som böckerna i alla fall så jag skulle väl åka på plagiat eller dålig fantasi vilket som. Idag har jag suttit från kl 14 fram till nu kl 21 och stirrat på dataskärmen. Skrivit en mening - raderat den och så vidare. 7 timmar senare har jag presterat - Ingenting!
En dag kvar imorgon och sen inlämning på onsdag, kul...
Jag kommer aldrig att klara av det, det kommer att vara helt omöjligt att få det gjort. Det spelar ingen roll om jag gör den här uppgiften heller, för jag ska göra en till direkt efter det. En vecka till nästa inlämning = ytterligare en vecka av nattsvart ångest.

Jag orkar inte, jag vill inte. Är trött på att inte kunna andas, är trött på att gråta så att jag inte ser vad jag skriver, är trött på hjärtklappning, är så förbannat trött på ångest. Hur kan något riva sönder en människa så fruktansvärt? Hur kan det göra så ont, varför ska det göra så ont? Varför kan jag inte stänga av, varför, varför, varför är det här som återkommer hela mitt liv?

Plötsligt så finns dom bara där runtomkring mig, river och sliter sönder min fasad av lycka som jag försöker bygga upp, äter på mig tills jag inte orkar mer, tills jag rämnar och faller ihop. Nu är jag en liten obetydlig pöl på marken igen, är ni nöjda nu era förbannade ångestmonster som inte kan låta mig vara?
Jag är så förbannat trött på existensiella frågor som varför lever jag? Varför måste jag leva? Kan det inte bara få vara normalt? Mitt liv... Bara lite normalt, bara en liten stund till.
Sen när vart mitt liv normalt? Orkar inte med mer ångest nu, inte mer panik, inte flera tårar...
Behöver lite fokus, lite trygghet... Men jag vet inte vart jag ska hitta den, vet inte vart jag ska gömma mig denna gång...
Ska försöka vakna imorgon, ska försöka ta på mig masken "normal" igen. Men det är ett dött lopp - jag har aldrig vunnit över ångesten tidigare. Så hur ska jag kunna göra det nu?

Sherlock Holmes - längtar efter dig!

Äntligen söndag och jag längtar ihjäl mig efter Sherlock Holmes.
Jag och Emmy sitter och väntar och väntar - men tiden går ju så sakta när man väntar på något roligt.
Jag tipsar alla om att kolla på SVT1 kl 21! Jag hoppas att det här avsnittet är lika bra som det förra. Är det inte det så kan jag trösta mig med att det förra ligger uppe på SVT Play så jag kan se det om och om igen. :-)
Kan inte klockan bli nio snart så att det blir glass med varma bär, hembakta maränger och bra tv. Söndagsmys på hög nivå!

Inget fokus...

Varför är jag så trött hela tiden?
Jag blir galen! Jag sover - vaknar och är trött, trött på förmiddagen, eftermiddagen är ännu värre och kvällarna är väl ok. Ja, ibland i alla fall.
Vet att det är inte bara jag som är drabbad av denna trötthet, men det tar verkligen musten ur mig!

Den bidrar till dåligt fokus och att jag bara orkar läsa ett par sidor åt gången i mina böcker från skolan, vilket är väldigt dåligt. Jag har tvingat mig att läsa med, men då fastnar det verkligen inte. Snacka om teflonminne! Vi pratade om en sak i skolan på grupparbete och jag trodde att jag aldrig hade hört talas om personen de pratade om. Kollade böckerna sen och det visade sig att jag hade läst 5 sidor om honom! Oooops, inte bra..

Så nu har jag gått in i ren panikläge och får inte mycket vettigt gjort. Jag vet att jag pluggar bäst på morgonen så det är väl lika bra att jag gör ett ryck och börjar nu då!
Siktar på 5 sidor med kritisk läsning för att hitta empirisk forskning som ska kunna stödja min tolkning av Månsons forskning... Blä, eller något sånt där..
Men det blir nog bra! :-)

Dags att ladda för första skrivna examinationen...

Idag är det dags att börja skriva på min första examination, har redan smått panik och skrivkramp. Känns som att det börjar bra...
Men jag tror att det bara är för att det är något nytt, något som jag aldrig har gjort förut.
Hoppas på det i alla fall.
Jag har tills på onsdag på mig att knåpa ihop något vettigt och jag hoppas på både inspiration och en massa flyt.

Försökte nyss börja spåna lite på uppgiften, men jag är så trött idag att jag kom inte på någonting att skriva. Så jag tänkte att jag tar en lite paus innan jag kör igång igen. Kanske nöjer jag mig med att leta forskning idag. Tror att jag får börja i mitten med denna uppgift och sedan på något sätt jobba ihop den till något vettigt, ja eller läsbart i alla fall...

Har varit så fruktansvärt trött hela dagen idag, och en gigantisk huvudvärk. Önskar att jag hade ett badkar så att jag bara hade kunnat tappa upp ett bad och lagt mig och relaxat lite.
Men med lite tur så har jag kanske det snart!
Har pratat med en kille idag som hyr ut en lgh i Umeå fram till sommaren. Kikade på den igår, hon som bor där nu visade den. Helt underbar etta, skulle lätt kunna bo där för evigt! Nja, men ja väldigt länge i alla fall.
Bra planlösning, den är delvis möblerad, behöver bara skaffa en säng. Hmm, nackdelen är att det inte finns något internet. Vet inte om jag kan skaffa mobilt bredband eller om jag ens har råd. Det blir ju rätt dyrt med bara CSN att ha lägenhet.
Men jag hoppas att allt går vägen och att jag får någonstans att bo i ett par månader där jag inte behöver känna mig hatad hela tiden!
Jag behöver lite lugn och ro nu, att få läka ihop lite. Bara få vara lite utan att känna stressen att jag måste anpassa mig och passa upp omgivningen hela tiden. För vi kan ju konstatera att mina senaste boendesituationer inte har varit helt optimala...

Näe, nu ska jag göra ett ryck och tömma tvättmaskinen innan jag glömmer bort det!