Hemma eller borta?

Nu är jag tillbaka i norr igen efter en något längre vistelse i söder än vad som var tänkt från början.
Längtar tillbaka, längtar hem! Konstigt det där, att något som är borta kan kännas så hemma och något som är hemma kan kännas så fullkomligt borta...
Har funderat hela sommaren på vart jag ska ta vägen nu, hela våren har Umeå känts lite så där halvbra.
Ni vet när det bara känns typ ok men inte mer än så. Jag har tänkt att jag borde stanna, att nu har jag äntligen någonstans att bo.
Men när jag har fått vara borta så här länge och kommer "hem" och det bara känns som att jag är på fel ställe och som att jag inte alls bor här. Ja då är det ännu svårare att motivera mig att fortsätta vara norrlänning.

Vilken resa denna sommar har varit!
Är så glad och lycklig ända in i själen för allt jag har gjort, upplevt, överkommit och lärt om mig själv!
Men vem kunde tro att hoppa från flygplan och frifall i 200 km/h skulle bli min favoritgrej!?

Wow, säger jag bara. Allt är knas och helt underbart på samma gång!
Men vart ska fröken ta vägen nu?